Det som i dag kallas Solsunda är i ett historiskt perspektiv en del av det ursprungliga godset Skuru gård, med anor långt tillbaka i tiden. Det man med säkerhet vet är att kung Gustav Vasa år 1541 gav Danviks hospital rätt att driva in skatt från ”gods och gårdar som är Hammarby, Jerla, Sickla Skuru och Dufwenäs”, för att finansiera sin verksamhet. Det hade sin grund i att Stockholms fattigvård flyttade sin verksamhet från Riddarholmen, dåvarande Gråmunkeholmen, till Danviks hospital på Sicklaön just det året. På så vis finns en historisk koppling till sjuk- och mentalvård på Solsunda.

Ägarlängden för Skuru gård och sedermera Solsunda ser ut så här, så vitt det är känt:

1575, Ene Olofsson med arvingar

1629, Antonio Monier, generallöjtnant vid artilleriet

1662, Nils Skunk, revisionssekreterare

1680, Gustav Holmström, borgmästare i Stockholm

En kortare period under 1680-talet lär Skuru gård också ha ägts av Torpare Frans som drev Skuru värdshus, en vida känd krogrörelse vid den tiden.

1689, Jac Möller, överkontrollör

1770-talet, den holländska familjen De Broen, som drev Sveriges första bomullstryckeri (kattunstryckeri) i Sickla

1786, Carl Råbergh, fortifikationsofficer.
Familjen Råberg investerar stort i Skuru gård och låter bland annat anlägga Skuruparken som blir en av landets första engelska parker vid sidan om Hagaparken i Stockholm. Till sin hjälp fick Råbergh Fredrik Magnus Piper, den förste professionellt skolade trädgårdsarkitekten i Sverige. Piper var hovintendent hos Gustav III, med ansvar för de kungliga parkerna.

1807, LW Berger, kryddkrämare

1820-talet, Per Adolf Fock, hovmarskalk

1820-talet, Peter Ulrik Widman, grosshandlare

1824-1865, Robert Cederschiöld, departementschef i Fångvårdsstyrelsen

1865-1878, Mathilda Cederschiöld, f Widman

1878-1893, Johan Ahlberg, kapten. Gift med Anna Emilia,
dotter till Mathilda Cederschiöld

1893-1903, Per Edin, grosshandlare

1903-1905 delas Skuru gård mellan familjen Edins två barn. Dottern Selma får stamfastigheten (nuvarande Solsunda) samt Skuruparken. Sonen John får den norra delen som styckas till närmare 700 villatomter, det som kom att bli Skuru villasamhälle.

1905 köper Stockholms sjukhem Skuru gård och Skuruparken.
I huvudbyggnaden inrättar man ett konvalecenthem. I parken tas hälsobringande promenader, inte minst med patienter från sjukhemmets huvudsakliga verksamhet på Kungsholmen. Cirkeln sluts. Efter att ha varit ett frälsehemman under Danviks hospital har gården nu själv blivit ett sjukhem.

Efter att Skurubron tas i bruk 1915, och Värmdövägen får en ny sträckning, kommer större delen av Skuruparken att ligga söder om Värmdövägen.

1923 köper Mathilda Sundelin huvudbyggnaden med tillhörande tomt och döper om gården till Solsunda vilohem. Hon har då redan varit föreståndare för Stockholms sjukhems verksamhet på platsen sedan 1919. Mathilda Sundelin, och senare hennes barn, fortsätter att driva Solsunda som konvalecent- och vårdhem under 45 år, fram till 1968. Under åren 1944-1947 vårdas finska krigsinvalider på Solsunda och under 1953-1968 tar man hand om polioskadade.

1968 förvärvar familjen Gråby Solsunda av familjen Sundelin

Skuruparken ägs fram till 1999 av Stockholms sjukhem som då säljer området till JM AB. För närvarande gäller ett beslut från Nacka kommun att Skuruparken ska bevaras och inte får bebyggas. I Skuruparken finns i dag ett 70-tal kolonistugor, där de äldsta troligen är från 1920-talet.