Jag heter Eva Gråby och är VD för Solsunda HVB-hem. Det är ett jobb jag haft sedan 1992, när jag tog över befattningen efter min pappa. Vid den tiden hade jag redan arbetat på Solsunda ett antal år eftersom jag ansvarat för bokföring och ekonomi sedan mitten av 1980-talet. Men resan började tidigare än så.

På 1960-talet arbetade min pappa på Skolöverstyrelsen, medan mamma var psykiatrisjuksköterska på Beckomberga sjukhus. Där kände hon sig inte bekväm med den auktoritära attityd som en del kolleger hade i mötet med patienterna. Mot den bakgrunden föddes tanken att starta en egen verksamhet. Det är i alla fall så jag har fått det berättat.

I mitten av 1960-talet köpte mina föräldrar ett stort hus i Saltsjö-Duvnäs. Där startade man vårdhem i liten skala, med tio boende. Själva bodde vi på översta våningen. De boende var alla äldre damer och vi delade kök och vår vardag med dem. På så vis skolades jag automatiskt in i yrket av bara farten. Naturligtvis utan någon som helst aning om att jag själv skulle komma att jobba på ett HVB-hem ett par årtionden senare.

Ett par år efter det, 1968, köpte man Solsunda, som då var i rejält nedgånget skick. Man renoverade och rustade under hela 70-talet, samtidigt som antalet vårdplatser utökades successivt. Trots att det krävde stora arbetsinsatser, hade alla renoveringar det goda med sig att man kunde skapa en miljö, skräddarsydd för ett HVB-hem. Något som vi är glada för i dag.

I början av 1980-talet köpte man den nedlagda butiken tvärs över gatan. Huset som fick namnet Solgläntan, renoverades grundligt och kom efter ombyggnaden att rymma sex träningslägenheter. Några år senare köptes tomten bredvid Solgläntan in. Där byggde man en villa som i dag inrymmer vårt fina gruppboende med sex rum och gemensamt kök. Gruppboendet döptes till Solsidan. Tillsammans med huvudbyggnaden, som vi kallar Stora huset, betyder det att vi i dag kan erbjuda 48 vårdplatser på Solsunda.

Många som kommer till Solsunda brukar nämna att de upplever en speciell stämning här. Man beskriver den med ord som lugn och harmonisk. Vår psykiatriker kallar Solsunda för ”ett vänligt ställe”. Det är säkert en av frukterna av den anda som mina föräldrar, Lars och Britta Gråby, lade grunden till när de startade sitt första vårdhem 1966. För redan från början hade man en uttalad tanke om att möta de boende med respekt och värdighet. Något som säkert många talade om på den tiden, men få orkade leva upp till.

För övrigt kallades Solsunda för Sjuk- och vilohem på den tiden.
Hem för Vård och Boende, HVB, är en sentida benämning. I officiella sammanhang står förkortningen för Hem för Vård eller Boende, något som klingar lite märkligt i mina öron. Som om det handlar om antingen vård eller boende. Poängen är ju att vården är integrerad i boendet. I alla fall är det något jag är stolt över här på Solsunda.

När jag började som VD 1992 var min vision att förvalta den anda som Lars och Britta byggt upp, samtidigt som Solsunda hela tiden skulle utvecklas för att kunna erbjuda vård och boende av absolut toppklass.

Förutom att bemöta de boende med värdighet och respekt, vilket inte var självklart på den tiden, hade mina föräldrar två hörnstenar med sig från början. Det skulle alltid finnas minst en sjuksköterska på heltid i personalen och maten skulle vara hederligt lagad. Inga halvfabrikat släpptes över tröskeln. I dag har vi tre sjuksköterskor anställda, varav två har specialkompetens inom psykiatri och maten är gudomlig. Jag missar sällan lunchen på jobbet.

När psykiatrireformen genomfördes 1995 stängdes landets mentalsjukhus. Nya vindar blåste när det gällde synen på psykisk ohälsa och här på Solsunda var vi lyhörda för de nya tankarna. Vi lyfte kompetensen hos all vår vårdpersonal, började arbeta efter genomförandeplaner och gav våra skötare ett större ansvar. Dessutom började vi dokumentera det vi gjorde, systematiskt. Vi flyttade medvetet och konsekvent fokus till våra boende och implementerade tanken om att se till det friska hos varje person.

I början av 2000-talet anställde vi vår första arbetsterapeut och kunde i och med det börja göra ADL-utredningar. I dag har vi tre arbetsterapeuter och ett arbetsterapibiträde på Solsunda. Och vi har organiserat oss i team med en sjuksköterska, en arbetsterapeut och två skötare kring varje boende.

År 2005 började vi utbilda all vårdpersonal i ESL-Ett Självständigt Liv. Det kom i praktiken att bli ett av de viktigaste instrumenten i vårt fortsatta arbete. ESL-metodiken baseras på en ständig dialog med varje boende och är i dag en av hörnstenarna i vårt dagliga arbete. Jag har svårt att förstå hur vi kunde ta oss framåt utan ESL.

Sedan ungefär tio år har vi också knutit till oss en psykiatriker som arbetar hos oss en dag varannan vecka. Ser man till helheten betyder det att vi i dag har ett personalkollektiv med hög kompetens som jobbar med stort engagemang och som hela tiden kräver nya utmaningar. Samtidigt är den trygghet och respekt som kommer från hjärtat hos alla som arbetar här vår främsta styrka. Jag är stolt över att kunna säga att vi hela tiden ser individen hos våra boende och att vi gör det med värme och omtanke. Det bygger på att vi har ett klimat där alla anställda vet vad de gör och känner sig trygga i sina respektive professioner. Och att de får stöd i respektive yrkesroll. Med det sagt är vi, som jag ser det, mer än väl rustade för att möta framtiden enligt samma anda som vid starten 1968. Genom att vara nyfikna, lyhörda, ständigt bli bättre på det vi gör och se varandra som de vi är.

Eva Gråby, VD Solsunda